Nu åker jag hem till Stockholm ett tag,men vänta bara en vacker dag.
Står jag där på avenyn, med klackskor och en snurrig syn.
Tack för att ni funnits i mina liv, nu har fått mig att ta ett jättekliv.
 Allt det här var något jag insåg, när jag satt och bölade på ett X2000 tåg.
Jag vet att jag inte alltid är så lätt, men tro mig jag försöker göra rätt.
Alla känslor jag nu känner, tack för att jag får kalla er mina vänner!
Saknar er redan.