Hohojaja!

Alltså mina mungipor är uppe vid öronen, jag vet inte varför!

Jag sitter uppe hos Kim Lindstedt och bara ler. Lyssnar på Free Falling med John Mayer och bara mår bra.

Ikväll ska jag på Date med hemlig vän. Det ska bli kul, jag behöver komma ut och rastas :)

Läste precis igenom mina blogginlägg som jag skrivit på senaste, haha fan va sorglig jag framstår nästan så jag tänkte själv "vem är den patetiskt människan?"

Men lite vin löste allt, söp mig dyng igen och somnade som en liten gris efter mycket självömkande.

Men vet ni vad? jag behöver det! jag får vara ledsen, det är mitt sätt att bearbeta, nu har jag bölat, tårarna är slut och nu finns det bara glädje kvar!

Tjolahopp

Får väll lägga upp en dateoutfit sen :)

Puss

Oj höll på att glömma! Dagens låt!



nixpix.

nej det är inte tragiskt att sitta ensam i mörkret, kedjeröka och var full.
ensam.

Ensam är stark.

Onsdag.

Goddag ni som läser, tar in, lyssnar, hör på min lilla röst.
Hoppas min text är någon slags tröst.
Sitter hemma hos lilla prinsessan Kim och dricker vin. Igen.

Och förvånansvärt så mår jag bra.
Förutom små ups and downs.

Jag sjöng idag. Jag kom på mig själv att gå runt och sjunga.
Jag sjunger bara när jag mår bra, när själen är glad.
Framsteg kände Janice.

Igår var bara en helt sjuk dag.
Efter 45 minuters sömn var kanske inte dagen på jobbet ultimat.

Tårarna sprutade, vet inte om det var sömnbrist, matbrist eller en kombo av allt.
Mitt hjärta var trasigt och lugnet kom som väntat inte.

Blev en tur till systemet, sorgligt men sant.
Klunkade nästan påvägen hem så deprimerande var det.

Kom iallafall till Kim, började kröka med den trogna krigaren och dynga blev vi.
Innan klockan slagit 19.00 kom jag på att jag hade tvättid och ramlade ner mot mig.

Hällde tvättmedel på hela golvet, överallt i tvättmaskinen, över tvättmaskinen, på mig själv och i hallen.
Skulle åkt in till stan och träffat Sharam som var här och hälsade på från Göteborg men innan klockan 20.30 hade jag däckat med tv, lampor och kläder på. Vaknade upp med en mun som sahara, smakade mynt, undrade var alla var, var jag var, var pappa var, började febrilt leta och undrade varför det var så mörkt.

Kollade på mobilen och insåg att klockan var 01.40 och att jag hade 15 missade samtal.
Kom också på att jag hade tvätt i maskinen som kanske inte vill ligga dyngsur så ramlade full ner och hängde upp den.  Gick och la mig i min säng igen, min älskade, trogna vän som aldrig sviker.
Däckade som ett barn igen efter en halvtimme av fylletårar.

Det var ju skönt att den ångestdagen var över.

och paniken vänder man om.




Broken Strings.

45 minuter av sömn. 7 h 15 minuter av ångest.

Det vrider sig och vänder sig.´

Jag försöker, kämpa, skriker och sliter men känslan vill inte försvinna.

As i walk down the road my tears turn into ice in the cold.


Monday.

Måndagar är så bra dag, måndagar är ångestdagar.
Jag vet inte varför men måndagar lyckas alltid sug. Innan veckan ens hunnit börja har måndagen förstört veckan.

Trots att måndagar suger lyckades jag iallafall pallra mig in till stan och träffa the mystery man Jonathan.
 (hej Jonathan!) Blev en härlig kopp te, tatueringsplanerande och mycket prat.

Har tyvärr inte en bild från dagens men jag hittade en annan bild som jag älskar.

Min Simpsons Tisha och hatten är trogna krigare, löser alla problem.
"Knock it off" står det på Tishan, det är som ett härligt statement bara den.
Fick kompleteras med mina lappjeans från H&M och Mcbootsen.

Nu är det dags för sängen.

Dont forget, imorgon är det ny dag, nya tag.
Tisdag!

Håll i hatten!



Fy fan va jag vill ha vin.
Godnatt.


Your like a bad dream come true and everything reminds me of you.

Ive got a picture in my head, however i see it makes no sense.
Ive got a finger in a game, i really dont know how to play.
And some how, some how i keep on loosing my way,
some where, some where i hope ill see you someday.
Someday ill see you right in front of me and ill forget every minute that went pass med.
Someday ill have you right in front of me and ill forget that you ever left me..

Ooh I..



----------------



Let it be.

Ibland kommer saker i livet du inte kan göra något åt, du ber och ber och ber igen att det ska ändras. Att det kommer ordna sig fast du vet att det inte kommer bli så.

Jag gjorde så när jag och min första pojkvän gjorde slut, jag bad om att han inte skulle försvinna. Jag grät och grät och skrek och bad i mitt huvud om och om igen att det inte skulle gå som det gjorde.

Jag gjorde det också när min katt dog, bad igen och igen att den  skulle komma tillbaka.

Jag gjorde det när jag satt på min moster Majsans begravning. Bad och bad att alla skulle sluta gråta, att hon skulle komma tillbaka och att det bara var en mardröm.

Jag gjorde det när jag tappad min nya svindyra mobil, bad igen och igen att den skulle komma tillbaka. Att någon själ hade hittat den och att jag skulle få tillbaka den, mitt liv, alla nummer.

Jag bad om och om igen att mina vänner skulle komma tillbaka när de gav upp, slutade orka om att jag skulle förändras och att idioten till kille jag hade skulle sluta sparka på mig.

Jag hoppades om och om igen att han skulle sluta dricka, skrika åt mig, att han skulle komma tillbaka, att jag skulle förlåta och att vi skulle vara lycklig.

Det blev inte så.


Och nu igen sitter jag här. Vrider och vänder, ber om och om igen att det inte ska gå åt helvete den här gången, att det ska lösa sig och att allt som var så bra inte ska försvinna.

Jag sitter och hoppas och hoppas och ber och ber att jag ska sluta hoppas, att jag börja se verkligheten för vad den är. Att det blir såhär den här gången.
Men jag hoppas förgäves den här gången också. Precis som alla andra gånger..



So fucking what?

Hmm.
Med tanke på att det nya året har kommit så har jag verkligen börjat undra vad det nya året har att erbjuda.
Just nu ser det jävligt mörkt ut med typ tvåtusen minus grader, paradise hotel verkar vara kriterierna för att bli "viktig", under 2010 har det supits mer än någonsin och tydligen så är blått det nya svarta.
Var på Vasaeggen, Pure och Ambassadeur igår. Det var jävligt roligt. och komiskt.
Med tanke på att jag ska sluta vara alkolist så bestämde jag mig för att inte dricka under kvällen.
Jag var med 15stycken supande galningar och jävlar vad det ser annorlunda ut när man inte själv är en av de här hoppande, skrikande dårarna.
Vet inte om jag skulle skratta eller gråta.
Har förövrigt precis tryckt i mig en fet skål glass, jag som inte tål mjölk och som dessutom är tjock är det inget att rekommendera. Nu ser jag ut som jag är i sjätte månaden och misstänker att magen kommer paja inom närmsta timmen. Då är det det bästa från Italien som får lida.
Abbe är nämligen påväg hit.
Abbe är min Italienare. Min stöttepelare när jag krigat färdig. Min på-andra-sidan-dynget- vän.
Han är bra helt enkelt. Dessutom så misstänker jag att han tror att jag är en riktig skogsalkolist.
Jag framstår alltid som dyng när jag ringer honom vid fyra snåret. Fy fan stackars karl.
Men han är ju liksom han som är okej att ringa, han gillar mig iallafall.
Jag kan ju inte ringa någon av de killar som har en vacker bild av mig för då skulle den fallera rakt ner i marken, som ett bowlingklot på 20kilo skulle det komma rusande emot dem och stackars små käglorna skulle bara stå där och skaka. Ojojojoj.
Förövrigt borde alla känglor bli bombade just nu.
Ni förstår ingenting om kvinnor.
Jesus Christ vad ni är dumma.
Läs en bok eller något.

Hello new year.

Jag sa till mig själv att jag skulle sluta. Jag skulle ju börja om på nytt.
Jag skulle ta tag i saker, sluta dricka som en häst och sluta äta som en kossa.
Jag skulle samla mina känslor i en ask som öppnas vid tillfällen och inte lämna ut dem till höger och vänster.
Så vad hände?
IDAG börjar mitt nya liv. Idag börjar mitt nya år. Jag börjar jobba på tisdag så det är egentligen den första seriösa dagen efter jul. Så vi smygstartar imorgon..
Jag vet en sak.
Det här är nya bloggen, no mercy fuck, inge skit, inge finskriverier.
Jag tänker göra det jag är bäst på. All in.

bloglovin