Det här blir ett långt och tårgripande inlägg.
Orkar inte göra massa olika käcka just nu, har varit för mycket händelser ikväll.

Jag har precis haft världens samtal med min bästa vän. Fick höra en sak som jag totalt flög i taket av.
En händelse som tyvärr missuppfattas och när det kom fram till mig så gick det lite överstyr.

För jag dampade totalt.

Jag brann av som en kanonkula på tjack, (kanske inte helt oprovocerat) och slängde ut mig allt jag tyckte och tänkte.
Jag ångrar inte att jag gjorde detta, snarare tvärtom, jag är glad att jag inte håller det inom mig men jag lärde mig en del viktiga saker.

1. Ta inte händelser i förväg. Jag borde frågat först om det faktiskt stämde.
2. Man ska inte hålla saker inom sig och bara vänta på att bägaren ska rinna över.
3. Man ska verkligen värdera sina vänner högt, inte slänga ur sig vad som helst hur som helst.

Jag brukar alltid säga att det är inte det man säger utan hur man säger det och det stämmer verkligen.
Att jag sa vad jag tyckte är inte fel, men man kan välja sina tillfällen och sättet man säger det på.
Att använda sina vänner som papperskorg är inte okej.

Men nu har jag tur. Riktig jävla tur.
Att faktiskt ha en så underbar vän.
Som tolererar, tröstar och finns. Alltid och för evig. Som känner en så bra att de förstår att ibland behöver man bara få skrika, bråka och få kasta ur sig saker. Att frustrationen kanske inte alltid ligger hos den som får det över sig.
Det fick hon även veta. Insåg ganska snabbt att jag gått över gränsen så jag bad om ursäkt.
Jag uttryckte dock min åsikt lite lugnar och insåg mina fel. För man lär sig av sina fel.

Man kan alltid göra misstag, det handlar inte om misstagen man gör, det handlar om vad man gör åt dem.