Jag är en av de flickor som inte riktigt förstått det här med att läsa män. I suck bokstavligt tavlat.
 (Alltså suger på att läsa män inget annat)

Enligt mig så finns det så mycket olika typer och alla är lika underliga att läsa av.
Jag har aldrig heller förstått det där med "spelet". Jag kör inga spel. Jag skulle mer säga att jag är som en deltagare i gladiatorerna.
Sjukt peppad springer jag rakt in i hinder från alla håll och kanter och alltid tar jag mig ur, antingen så blir jag diskad eller så vinner jag och är sjukt nöjd.

Är jag intresserad så vet killen det lika fort som jag vet det, på en gång.
Its as simple as that.

I dagsläget är det en skön kombination av olikheter som intresserar mig, inte bara the one.
Jag har inte någon "the one" för tillfället.

Jag har ju den killen som jag bara har för att. 
Jag har den killen som fascinerar mig.
Jag har den killen som jag vill ha bara för att jag inte kan få honom.
Jag har den killen som jag inte kan släppa.
Jag har den killen jag faktisk kan tänka mig.

Alla fyller sin lilla kvot i mitt liv av tankar, analysering och säkert jävligt slösad tid. Men jag gillar det.
Det håller mig sysselsatt.

Shit vad jag pratar emot mig själv, läser jag igenom det här så spelar jag tydligen rätt mycket spel också.
Men va fan. Vem vill ha en dödstyst mobil?
Inte jag iallafall.

Jag kan iallafall glädja mig med att min självkänsla faktiskt är bra och att jag inte kastar mig in i en massa idioti.
Men lilla kvot har jag koll på och kvoten har koll på mig.

Over and out.