Jag sitter på tåget till Stockholm. För att vara med min familj, alternativ flytta hem.
Det var en underbar födelsedag igår, fördrinkar, rosa prinsesstårta, tiara och fish.
Och fish. De förödande fishen.
Min mage hatar mig idag.
Jag var så stressad över att jag skulle åka hem, packa och få med mig allt (vilket jag absolut inte fick)
att jag vaknade i panik klockan halv nio. Somnade fyra.
Hade inte ens bokat en biljett, fick panik över det också, höll på att missa taxin också men nu sitter vi här lilla Skaran - Jannie och Bimsan.
Bimsan sover.

Hon var lagom glad när jag började flytta runt henne till transportburar och annat imorse. Sen stod hon vid dörren, lyckades somna medans jag sprang runt som en e-höna så råkade jag sparka på henne.
Den lilla burken snurrade så många varm.
Hon vaknade också till en bakfylla.
Hohoh
Bad mom!



Det här blir ett långt inlägg förövrigt.

Jag har fortfarande en klump i magen. Trots att stressen lagt sig.
Aldrig får man slappna av.
Det känns som jag lämnar hela mitt liv.
Det gör jag ju iof men jag har ju ett hemma också.
Men idag är det tungt. Har redan storbölat med en Kristian i örat.

Kristian är min bästa.
Fick världen finaste armband av honom igår.
Bölade då också förövrigt. Herregud vad jag är sentimental!