Sitter här, klockan är kvart över ett. Kimsan och Olivia sover.

Och i mitt huvud snurrar en sång.
En sång jag hört så många gånger förr.
En sång om bortkastade känslor, en sång om hur man inte räcker till, en sång om osäkerhet.

Det verkar vara min sång.

Som en taggtråd runt mitt hjärta.
Tar jag ett kliv ur det blir riven men fri, stannar jag inne är jag fängslad för evigt.
Den taggtråden jag har runt mitt hjärta, är ändå en taggtråd av kärlek.
Den river men ändå värmer, den sticker till för att jag ska veta att jag lever.
Jag känner för att jag kan, jag vill, jag är stark.

Din taggtråd är av hat.
Den river dig så du inte vågar ta några steg.
Du stannar i ditt fängelse för att det är säkrare,du chansar inte för du vill inte förlora.
Dagarna går och du väntar på att någon ska rädda dig.
Kyssa din taggtråd tills den släpper och blir blommor.

Jag kysser, mina läppar blöder, mina ögon svider.
Jag försöker, jag sträcker ut mina armar,
det river, dom blöder.
Jag kämpar och sliter, sårar mig och sårar dig.
Jag kämpar för att få komma in, att få rädda dig ur ditt fängelse.
Att hålla om dig.

När jag kysser dina sår kysser du mina?