Allt snurrar i mitt huvud. Jag vet inte varför jag gråter men tårarna rinner längst mina kinder.

Jag känner mig tom trots att jag är så full.

Så full av tankar, ord, och känslor men ändå ensam och tom.

Jag är bara så besviken över så mycket att jag vill skrika slå, jag vill banka mig i huvudet och skrika.
Titta mig i spegeln och fråga "Hur kan du vara så dum? SÅ jävla naiv? Varför kan du aldrig lära dig?"

Ibland kan jag känna mig så upphöjd. Ord och ömhet kan få mig att känna mig uppe bland moln,
får mig att känna mig bra och stolt över mig själv.

Tyvärr så finns det också stunder när folk tar bort den känslan lika fort som dom ger mig den.

Tack och godnatt.


You might think your above me, but wait until i got my high heels on.