Jag tänker. Det snurrar.
Besvikelse, ilska, tårar.
Mitt huvud är fyllt men mitt hjärta är tomt.

Jag vet inte om jag är mest besviken på mig eller dig.
Att jag var så dum som gick på något igen eller för att du är så dum som gick rakt in i fällan.

Du fattar ju själv att du gjort fel, utan att jag säger det till dig.
Ändå vill jag slå dig, skrika och spotta dig i ansiktet.

Men av någon konstig anledning mår jag dåligt för din skull.
Jag vet ju att du skäms.

Men det är ju så jävla svårt.

Det är som ett hus som brunnit ner.

Gräver man i askan så kan man hitta minnen, delar och liv.
Men det är någonstans fortfarande skadat, svett.
Bygger man upp något nytt så är fortfarande marken bränd.

Men å andra sidan.

Likt Fågel Fenix kanske vi reser oss ur askan och blir renare av elden.

So fly for me..