Goddag ni som läser, tar in, lyssnar, hör på min lilla röst.
Hoppas min text är någon slags tröst.
Sitter hemma hos lilla prinsessan Kim och dricker vin. Igen.

Och förvånansvärt så mår jag bra.
Förutom små ups and downs.

Jag sjöng idag. Jag kom på mig själv att gå runt och sjunga.
Jag sjunger bara när jag mår bra, när själen är glad.
Framsteg kände Janice.

Igår var bara en helt sjuk dag.
Efter 45 minuters sömn var kanske inte dagen på jobbet ultimat.

Tårarna sprutade, vet inte om det var sömnbrist, matbrist eller en kombo av allt.
Mitt hjärta var trasigt och lugnet kom som väntat inte.

Blev en tur till systemet, sorgligt men sant.
Klunkade nästan påvägen hem så deprimerande var det.

Kom iallafall till Kim, började kröka med den trogna krigaren och dynga blev vi.
Innan klockan slagit 19.00 kom jag på att jag hade tvättid och ramlade ner mot mig.

Hällde tvättmedel på hela golvet, överallt i tvättmaskinen, över tvättmaskinen, på mig själv och i hallen.
Skulle åkt in till stan och träffat Sharam som var här och hälsade på från Göteborg men innan klockan 20.30 hade jag däckat med tv, lampor och kläder på. Vaknade upp med en mun som sahara, smakade mynt, undrade var alla var, var jag var, var pappa var, började febrilt leta och undrade varför det var så mörkt.

Kollade på mobilen och insåg att klockan var 01.40 och att jag hade 15 missade samtal.
Kom också på att jag hade tvätt i maskinen som kanske inte vill ligga dyngsur så ramlade full ner och hängde upp den.  Gick och la mig i min säng igen, min älskade, trogna vän som aldrig sviker.
Däckade som ett barn igen efter en halvtimme av fylletårar.

Det var ju skönt att den ångestdagen var över.

och paniken vänder man om.