You fall you fall you fall and then you climb.
Alltså känslor. Känslor är något jag inte klarar av. Jag är förjävligt duktig på att tjata om känslor, mina egna, andras, psykologa, analysera, fundera. Tjata tjata men jag kan för fan inte hantera känslor.
Jag blir som kossorna när man släpper ut dem på grönbete.
Skuttar omkring, hoppar och stojar och vet inte riktigt vad jag ska ta vägen.
Att känslor som kan vara så underbara samtidigt kan vara så förödiska, förvirrande och överjävliga.
Egentligen vore det kanske bättre om man då var som en stackars oekologisk ko. Står i ett bås på två kvd.
Då vet jag iallafall vart jag ska ta vägen.
Jag hatar att bli lämnad. Jag är kär i kärleken. Jag älskar att älska.
Jag är livrädd för att förlora.
Jag har gått igenom VÄLDIGT mycket senaste halvåret.
Efter mycket om och men, hitta sig själv, bo själv, inte riktigt ha någon trygghet, vänner och killar som kommer och går, folk som jag trodde jag kunde lita på som svikit mig så har jag insett att trots att det gjort mig så mycket starkare så har det gjort mig så mycket svagare. Balansen är inte riktigt på plats än.
Jag går rak i ryggen men när det brister så faller jag som en kägla.
Panik.
Så mycket hårda ord, slag och sparkar mot mitt hjärta har gjort att jag skapat en trehundrakilos betongmur som jag barierat mig med. Likt en liten soldat i skyttegrav ligger jag där med geväret i högsta hugg, redo att attackera den som kommer mig nära.
Men när fienden kommer bakifrån så är det jag som står där med skottet i ryggen och blöder.
Jag önskar jag hade ögon i nacken.
Ni som är innanför muren, förlåt för bergochdalbanan, det är väldigt mycket jag och väldigt lite ni.
Det enda jag vill höra är.
" Du kan vara lugn"
Det enda jag vill höra är.
"Min lilla soldat, vi tar oss ur det här kriget"
Att förstå män.
Nu har jag blivit något förvirrad och skulle behöva lite hjälp. Att förstå män.Jag trodde att det var vi - kvinnorna som var bovet i dramat men alltså män. Hello Dexter, vad snurrar där inne?
Dilemmat. Jag var hemma hos min mr x igår. Hade tydligen glömt ett par örhängen där. Vill poängtera att det har varit väldigt intensivt mellan oss och går väldigt bra. Dessa två små förbannelser ligger i badrumshyllan.
Bredvid tandborsten.
X: Ditt prov på parfymen du fick när jag köpte min deo ligger i hyllan.
Moi: Okej, men jag låter nog den ligga där, lika bra eller. ( Har sovit där cirkus varannan dag kanske)
X: Ja bara du tar dina örhängen
Moi: Haha stör dom eller?
X: Ja dom har liksom inte riktigt en plats, dom kan ju inte ligga bredvid tandborsten.
Jannie blir irriterad.
Moi: Så örhängena stör?
X: Ja, jag har ju hylla till allt, en hylla för varje sak men inte för dina örhängen.
Jannie tror han skämtar.
Jannie skrattar.
X skrattar.
Jannie inser att det inte är ett skämt.
Jannie slutar skratta.
Moi: Inte för att jag inte ska ta med mig dem, men dom stör dig helt seriöst?
X: Ja dom har ingen plats.
Moi: Men om jag hade glömt en tröja då?
X: Men det är ingen fara, du får gärna lämna en tröja, då lägger jag den i garderoben.
Que?
..
.....
Que?
Alternativ 1: Han är bara pedant och vet inte, har en uppenbarlig thing för att allt ska ha sin plats.
Alternativ 2: Han vill markera att jag inte ska ta över lägenheten
Alternativ 3: Han fick total hjärnsläpp i fem minuter och likt JD i scrubbs hörde en röst i huvudet, fick en fix idé och vräkte ur sig något som inte riktigt make sence.
Alternativ 4: Ja va fan är alternativ 4?
...
Que?
Mina funderingar
Så här kommer mitt nattinlägg nu ska jag uppdatera er så har ni lite och läsa. Delar dessutom in det i stycken så tröttnar ni kan ni sluta vid ett stycke och fortsätta senare.
* Jag hade världens vansinnesutbrott idag. Det var ovanligt. Men min stubin är inte som den var en gång i tiden. (lång) Nu är den mest som idag (kort). Det var min kära underbara far som fick ta smällen. Väldigt charmigt med tanke på att han han älskar mig, försörjer mig och bara är bäst. Årets Dotter är Jannie.
* Jag har en mussla i mitt liv, han är spännande. Han kallas musslan av mig för vi är dag och natt. Han är tyst, ordentlig och det går inte att få ut så mycket ur honom (det är dock en fasad gottfolk) och jag är högljudd, ostrukturerad och glappkäft.
I början blev jag helt galen på musslan. För han var så musslig. Hur man en trixade och mojade så fick man inte ur honom ett pip. Men sen började jag gilla det. Han gör liksom mig lugn, det blir lite mystisk över det hela. Sen dog musslan, den blev kokt av hur het jag är och så öppnade den sig. Konsten är att se till att han ringer när han fått i sig alkohol. Då kan man egentligen få ur honom vad som helst. Jag råkar också veta att han kommer läsa det här så nu gäller det att passa sig. Musslan är förövrigt väldigt väldigt charmig ;) Och 50 mil bort.
* Kände mig lite snygg och speciellt lite ensam på krogen för ett tag sen så i min dimma insåg jag att alla vill ha mig och att mitt vrålraggar moment var på. Såg en kille med ett leende som fick Elin Kling att verka sur. Självklart gick jag fram och körde en "tjena kexet, står du här och smular?" (Lät snarare, "hur länge ska jag behöva vänta på att du ska komma fram egentligen". ps. ja jag vet att ni kräks)
Snackade lite, bytte nr och kom hem nöjd som bara den. Dagen efter slog dock tanken mig. Var han snygg eller var jag full? Då finns det bara en sak att göra. Stalkerbitch kommer igång. Kollade upp min heta 25åring och konstaterade att han var nyfyllda 18. Det kan man kalla skräckblandad förtjusning. Har nu dessutom blivit kallad barnarövaren hela veckan. (hej hej 91:an, vet att du läser också!) Dock var han lika snygg dagen efter om inte bilder ljuger. Han är förövrigt raka motsatsen till musslan. Han är som en kräfta. Kan tänka mig att om han knipsar till med klorna gör det jävligt ont.
* Jag ska byta domän. Jag ska börja blogga för cfashion.se. Det är en modetidning på nätet med bra mycket läsare, så nu är det dags att börja leverera. Är väldigt väldigt glad över detta. Självklart meddelar jag er när bytet sker och hoppas att ni följer mig även där.
* Jag vill veta vad ni vill läse mer/mindre av. Jag vill verkligen att ni pepprar med positiv och negativ kritik. Om allt.
Hur ska jag annars bli bättre?
* Jag är inne i en vädligt virrig period i mitt liv just nu, kan inte få grepp om jag vill vara klassiskt snygg eller coolt fräsch.
Förövrigt är det mer än mitt utseende som förvirrar mig, mitt huvud är som en torktumlar förjämnan med alla tankar.
* Jag saknar Göteborg och avskyr tyvärr Sthlm. Så jag flyr nog antagligen dit så fort jag får möjlighet.
* Bloggaren Roxy ( legoliv.blogg.se ) kommer hit om en vecka och då ska vi leka och äta kex. jag tycker det ska blir sjukt kul. Vi har sagt att vi ska ses förlänge.
* Jag är vaken hela nätterna och sover hela dagarna.
Jag skyller att jag är så blek på att jag inte kan få färg men jag ljuger. Jag sitter inne hela dagarna.
* Imorgon börjar mitt nya nyttiga liv. Jag ska gå ner i vikt och bli lika smal som Carolina Gynning (haha good luck).
Fet-men-het mottot ut Smal-inte-val mottot in.
* Jag framstår säkert som jag lider av något men det gör jag inte, dom har kollat.
* Jag har färgat håret. Mer åt champagne och bort med det röda.
* Jag har konstaterat att sjukt mycket bloggare är fula. Ytlig som jag är kan jag inte få inspiration när det gäller kläder, outfit och sånt om jag tycker personen är ful. Jag skulle aldrig få för mig att följa en blogg om jag tyckte bloggaren var ful. Jag måste ha något som inspirerar mig och det gör inte fula människor. Typ dagens outfit. Jaha "hon var ful så outfiten blev ful på henne". Men självklart - smaken, är som baken. Det finns inga fula människor, alla är vackra i någons ögon.
Med det här försöker jag säga att jag verkligen inte är dryg, för det är jag inte. Jag råkar bara vara ytlig. Jag tycker inte jag är Miss Universum heller, absolut inte men jag tycker inte jag är ful. Så jag följer min egen blogg med glädje, haha.
Kom ihåg - we are lovers, not haters.
Glöm inte att rösta på veckans blogg! Kolla inlägget lite längre ner!
Glöm inte att rösta på veckans blogg! Kolla inlägget lite längre ner!
Jag vill ha en ny design.
Jag vill ha en ny design, lämna allt bakom mig.
Ta mina tankar och mina känslor, bara radera och börja om.
Gör om och gör rätt.
Jag vill ha ett änglahår som jag passar i eller svart svall och kisande ögon.
Jag vill vara brun som choklad, dansa på en strand med dig i min hand.
Jag ser min lyster sakta försvinna, du gör mig grå och glåmig.
Får mitt att bli osäker, att tappa suget på att vara jag.
Min vardag springer iväg och jag hinner inte med.
Du säger att du vill, men du vill inte.
Jag ser kämparglöden i ögonen, men du kämpar inte.
Så varför ska jag?
ag vandrar rakt ut i vattnet och bara vilar. Ligger och svävar.
Under ytan finns inga ljud eller problem.
Så jag sjunker lite längre ner, känner vattnet över ansiktet.
Det är här jag är kvar.
And all i see is me..
Jag skulle kunna ljuga och säga att vi inte lever i ett ytligt land och att det som
spelar någon roll är vad man har på insidan.
Jag vill gärna tro att det är så.
Personligen lever jag i en värld av hopp om en bättre värld, en tid då alla bara är sig själva och lever livet.
Men av fyra dagar av orent levene har jag precis insett att så är inte fallet, att i en värld där utseende är med både negativa och positiva sidor så är det en stor del av vardagen.
Skämt åsidan.. Så är det till en stor fördel.
Jag har levt lite livet på senaste tiden.. Jag glider runt i min värld av jobbet i butiken där vi inte riktigt har några dagar (jag chillar omkring och har helg lite när jag känner för det), har fått livslusten tillbaka som en fet spark i röven och bara insett att livet är helt enkelt prima ballerina.
Med detta fantastiska spark har jag också kommit till insikt med att det är okej att vara lite självgod och nöjd med att helt enkelt ha det lite bättre, lite snyggare och känna att vara dryg är lite en del av mig, att vara snygg är lite en del av mig, att vara ful på morgonen är lite en del av mig, att vissa stunder vara väldigt osäker är en del av mig och att mysa omkring, spinnande som en katt är en del av mig. Summan av kardemumman.
Inte vad andra tycker. Vad jag tycker.
Varför var jag inte barn lite längre?
Kommer ihåg när jag var liten och snurrade trådar runt håret, som man kan göra utomlands, randiga trådkorvar. Anyone?
Jag reste väldigt mycket som barn, har i princip varit överallt och mamma är väldigt andlig av sig så vi åkte oftast till ställen där ingen annan var, för äventyr, inspiration och lugn.
Lärde mig alltid nya saker där jag var, lärde mig fläta i Egypten, göra rasta i Spanien, att jonglera med devilsticks i Grekland.. Simmade med delfiner på Hawaii.
Jag var så lycklig som barn. Kände mig som en av invånarna dit jag åkte, jag hade en egen fantastivärld och blev lika olycklig när jag åkte hem till verkligheten.
Känner nog så fortfarande.
Jag har aldrig riktigt passat in, har aldrig känt mig som andra barn.
Jag har alltid känt mig så felplacerad bland rätt och fel, ordning och strävan efter att vara så "duktig".
Jag ville alltid bara vara. Bara känna sanden under fötterna, dansa under månen. Jag vill hoppa runt bland vulkanerna och utmana ödet. Inte vara fast i mellanmjölkens land där alltid som var viktig var vad jag presterade och hur jag ser ut.
Antar att jag tappade bort mig själv någonstans borta i fantasilandet.
När jag får vara barfota i sanden och höra vågornas brus är jag inte på semester, då är jag hemma.
Du vet vem du är.
Kvällens gästbloggare - Olivia
Ni har ju säkert redan läst inlägget om Mörby "psyko" centrum och hunden i barnvagnen och här kommer uppföljaren om Livet i Mörby Centrum.
Kattkvinnan:
Kattkvinna har en magisk katt, och magiska öl i sin väska som vi ofta får hjälpa att stänga. Hon går också runt med en barnvagn (en stor fet 60tals barnvagn) som är tom. Hon brukar stå och vagga den och låtsas att katten är där, men vi har kollat. Den är e-m-p-t-y.
En dag när jag stod på jobbet kom hon fram till mig och berättade om katten.
Hon började med: Min katt skulle gilla dig, den är stygg och gillar blondiner.
Han körde traktor i förrgår men nu ska jag berätta det underligaste, igår satt han när jag kom hem och zappade på tv:n. Jag ville titta på rapport men minsann han skulle titta på en sån här dokusåpa och ville inte byta kanal.
Han satt i soffan och drack kaffe.
Jag: öööh? oj då.. (vad svarar man liksom?)
Kattkvinnan: Jaa jag vet inte hur han fick tag i fjärrkontrollen men han satt med den i högsta hugg och vägrade släppa taget. När jag skulle sova ville han inte sänka heller.
Sen gick kattkvinnan vidare och stod och vaggade vagnen och schyssade. Om hon nu har en katt på riktigt beklagar vi sorgen.
Som sagt.
Galningar!
Trosa söker Fru
Jag har ett dilemma som jag funderat på under en längre period.
Kvarglömda trosor.
Många gånger när jag varit hos mina killkompisar så har man ibland snubblat över en trosa.
Alltså en fröken som glömt ett par.
Jag har tillochmed två manliga vänner som har en låda.
Alltså seriöst en låda för kvarglömda kläder. TROSOR!
Vem glömmer sina trosor??
Det är liksom inte ett par utan flera och jag undrar.
Vem glömmer sina trosor??
Man märker väll om man gör en Britney Spears på hemvägen, om det kliar i jeansen eller luftar ovanligt mycket.
Inte för att man går tillbaka och clame them om man skulle komma på det i efterhand. Men anyways.
Jag frågade mina Xos vad dom tror om saken, hur det kommer sig att tjejer "glömmer" trosor.
Och jag har fått två svar, antingen så har dom "glömt" dem, vilket betyder att man lämnar kvar dem för att visa att
"Tina was here" typ. Det andra svaret är att de knyckt dem. Alltså killarna. För att ha de som en liten triumph.
Men att killar var lite smått dumma i huvudet var ingen nyhet, men tjejer förväntar jag mig liksom lite mer av därför undrar jag verkligen.
Vem glömmer sina trosor?
Varför vill man lämna gamla trosor hos någon?
Jag måste ta reda på någon som har gjort det, eller gör det.
Kan jag inte hitta någon flicka som vill förklara varför, som kan reda ut detta för mig.
Trosa söker fru, is there anyone out there?
Dagen samhälle för invandrare.
Varför?
Jo för att när hon var två år så tog hennes pappa med henne till Iran. Och kom aldrig tillbaka.
Min vän har varit och letat efter sin dotter i Iran. Hon har varit där och dragit i alla trådar i cirka ett halvår förgäves.
Som ni kanske vet så är inte direkt Iran ett kvinnovänligt land.
Vilket betyder att ingen hjälper min vän heller att leta.
Dottern har vid ett tillfälle rymt men Polisen tog tillbaka henne till Pappa. Trots att de visste att min vän letade efter henne.
Hon funderar på att åka tillbaka till Iran och leta igen men hon förstår inte hur hon ska få ut henne.
För Turkiet är i princip det enda landet tillsammans med Israel som man kan ta sig igenom för att komma till Europa och de har ett "skydd" för att sånt inte ska hända. Länderna stödjer varandra.
UtrikesDepartementet gör ingenting trots att flickan är svensk medborgare, för dom kan inte. Är inte det helt sjukt?
Vad är det för värld vi lever i?
Måste jag tillägga att M har ett antal terapitimmar i bagaget pga detta.
Kommer de ses igen?
Du och dina tjejkompisar..
Ja, det är höst, meningslöst och tråkigt. Det är inte kul att gå ut för det är kallt, man kan inte ha picknick, slappa på stranden.. ja ni förstår.
Därför har jag sammansatt en mysig lite lista att göra i höstmörkret med tjejerna!1. Mys hemma
Tänd ljus, köp kakor, fixa te och mys i soffan. Ett billigt och mysigt sätt att umgås.
Passar: De med en tajt budget och mycket att prata om
Kostnad: 0-30kr
2. Ta in på Spa en dag.
Ta in på Spa en HELdag. Ta ett skönt gäng, mys i morgonrock hela dagen, ät gott, sola, basta och bara chilla.
Ex.
*Sturebadet
*Centralbadet
*PalaceSpa
*Åhlens Stockholm DaySpa
Passar den: Som har några hundralappar över.
Kostnad: 100-1500kr
3. Åk på Weekend Resa
Åk iväg på en resa i några dagar. Tallin, Rom, Köpenhamn, London.. Känn in storstadsluften, shoppa och lyxa lite för fan.
Passar den: Som vill komma ifrån vardagen och kan tänka sig att betala för det.
Kostnad: 1000-5000kr
4. Åk till landet.
Har någon ett landställe? Varför inte åka dit?
Köp med er middag, vin och snacks åk iväg och ha en mini middag/fest/chill. Se till att gå en skön promenad i skogen, ta med er mysiga stora koftor, sitt ute på balkongen och ät & drick tills solen går upp!
Passar den: Som gillar friluftsliv, mys och har mycket fantasi!
Kostnad: 150-500 (Båtresor, bussresor, bensinpengar, mat och dricka)
5. Gör en helkväll
Gå ut och ät middag, drinka, gå ut på klubb och stupa i säng kl 07.00.
Passar den som: Pallar trycket med klackarna i taket.
Kostnad: Helt beroende på vad man äter, dricker, har på sig och i vilka mängder..
Kloka ord.
Vill man vara fin får man lyda pin.
De flesta som opererar sig vill oftast likna någon annan än sig själv men jag tycker att man ska vara stolt över det som gör ditt utseende till dig.
Alla drag, fel och brister kommer från din släkt och dina gener, dom ska man gilla för att det är ens egna och om man inte gör det då är det ju ens självkänsla det är fel på och inte ens utseende.
Att lägga ner pengar på att ändra den man är på utsidan ändrar ingenting hur du känner på insidan för du är alltid du så lär dig älska dig själv innan.
Plastikkirurgi
Snyggt, fult, fel, rätt?
I dagens samhälle kan man inte undgå den utseendefixeringen som finns, men vart går gränsen för vad man gör för andra och vad man gör för sig själv? Att operera sig, är det rätt?
Enligt min uppfattning så finns det två typer av personer som opererar sig
De som operera sig för att få ett bättre utseende:
Folk som är egentligen nöjda men opererar sig för att det skulle vara snyggare med större bröst, mindre nästa etc.
Inte för att de mår dåligt över sin självbild utan bara ser det som ett makeup, ett sätt att fixa till sig själv.
Jag har lite svårt för det.
Jag kan personligen inte förstå hur man kan ta lätt på att lägga sig under kniven, det är att ändra den man är skapad till.
De som operera sig för att att få en bättre självbild:
Folk som inte är nöjda med bilden av sig själv. När det gör ont på insidan för sitt fel på utsidan.
När man mår dåligt över sig själv och faktiskt inte kan göra något åt det.
För tex små /sneda/fula m.m bröst kan man alltid använda en bra bh som ordnar det till ens fördel men när allt kommer till kritan är det ju fortfarande "felet" man ser när man klär av sig i spegeln.
Alla mår dåligt ibland, och jag tycker att det är bra att man kan få hjälp att göra något åt det.
Genom träning kan du gå ner i vikt, kläder kan du få en snyggare figur, frisör kan du få längre eller kortare hår men också färga det från något så drastiskt som ljust till mörkt eller tvärtom och med makeup kan du få helt olika looker.
Men det andra då?
Det som du inte kan göra något åt, det som trots träning, smink, kläder och alla hjälpmedel i världen fortfarande inte kan ändra på?
För att operera sig anser jag att missnöjet måste vara större än nöjet, att man måste vara så olycklig i sitt "skönhetsfel" att man tycker att det är värt rädslan som man har för att sövas ner, skäras upp och retuceras.
Har du några tankar om operationer, utseende eller fixering får du gärna dela med dig eller fråga.
För tips om olika hjälpmedel:
En hemsida med före/efter bilder från bla. bröstoperationer och bukplastik (fettsugningar m.m)
Väldigt bra sida där man kan söka kliniker, diskutera och få hjälp med att få ordning på tankarna ang. plastikkirurgi.
Promforma
Plastikklinik på söder med stor erfarenhet inom plastikkirurgi.
Här kan man boka konsultationer hos en läkare för att få hjälp med alla sina frågor, de skickar även ut information och har mycket hjälpsam personal vid telefonkontakt.
Akademikliniken
Skandinaviens största klinik specialiserade på plastikkirurgi.
Här kan man boka konsultationer, se prislistor och information om olika operationer.
Cosmedica
Datorsimulering av plastikkirurgiska ingrepp.
På denna hemsida kan du beställa hem program där du kan lägga in bilder på dig själv och se hur det skulle se ut efter en operation.
E24
Artikel om din rätt att få sjukersättning efter estetiska ingrepp.
Spegel spegel på väggen där..
Med tanke på att jag har läst fem böcker och tittat på massa filmer så har jag varit på Irland, Upper East, havet, i djungeln, med mannen som kunde tala med hästar m.m men inte en ända tanke på Stockholm, Göteborg eller Sverige.
Jag har tappat bort mig själv lite. Hur hittar man tillbaka?
Jag vet inte om jag vill, jag tror jag vill rymma till alla andra världar eftersom jag flyr från min egen.
Inte för att det är någon fel på min värld men det ger mig bara inte den insikt och lugn som de andra gör.
Är det någon som typ hänger med eller känner igen?
När jag nu var i Frankrike var vi i en riktig Indianaffär.
Anledning till att jag kallar det en "riktig" indianaffär är för att paret som har affären är de enda i hela Europa som har fått godkänt av Indianförbundet.
De får bara handgjorda varor och saker från Indianstammarna.
När man kommer in i butiken så överröses man med ett totalt lugn. Jag blev nästan gråtfärdig.
Och vips så var jag iväg.. Till Indianvärlden, där springer jag runt som
en annan Pochahontas och spelar flöjt och pratar med träd.
När jag kommit tillbaka till min egna värld i blå skjorts och t-shirt frågade jag han som äger butiken
- I need something to help me find me.
- You are looking for a mirror then.
Spegel Spegel på väggen där, säg mig vem jag är.
Skriv ditt eget!
Dela med dig av dina egna tankar och inspirera!
Jag vill att ni ska dela med er!
Ni får gärna lägga in era egna förslag på vad ni vill läsa om,
saker ni undrar över och bara tips och vad ni vill se mer av.
Har ni egna inlägg, berättelser, idéer, tankar, you name it
så får ni gärna skicka det till mig så lägger jag upp det.
Maila mig till [email protected]
Skicka gärna med namn och bild så vi vet vem som skrivit det!
Godnatt
